En viktig del när du håller presentationer är att du bestämmer dig för två ställen som du vill stå på vare sig du står bakom ett talarbord eller inte och när jag coachar och pratar om detta så brukar jag säga inta en tydlig talarposition.
Idag var det min sista dag där jag retoriktränat en VD och en ordförande för en välkänd organisation i Sverige. Vi har träffats flera gånger under våren när jag retoriktränat dem. Och idag mitt uppe i retorikträningen när jag talar om talarpositioner så säger VD:n för organisationen:
-Han: Ursäkta att jag skrattar.
-Jag: Jag ser att du skrattar är det något jag har missat?
-Han: ja, alltså jag kan inte låta bli att skratta när du säger “inta en tydlig talarposition”. När jag lekte med mina barn när dem var små så brukade vi säga inta era buspositioner och så brukade vi se ut så här. (VD:n imiterar hur de brukade se ut då. Tänk er hur en pojke ser ut när han ska busa, precis så såg han ut. Men tänk er nu att det är en man som är nästan 2 meter lång och VD, ni förstår.)
Jag och VD:ns strategiska rådgivare skrattar för fulla muggar! Kollegan till VD:n säger mitt upp i skrattattacken -ja ett tips är ju att du inte intar busposition på stämman, det finns en risk att folk kan bli rädda då.
